"I wish we could stay on this stage, with you, forever"


De finns stunder då jag älskar de här fyra grabbarna från den lilla lilla staden Magdeburg så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är då jag brukar fundera på om jag inte är lite sjuk-i-huvet ändå. Men nä, vet du vad? Det känns som det naturligaste i världen. Ungefär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0