.

Nu är det så att Kent är sådär fina att man bara vill dansa på molnen men samtidigt gråta ögonen ur sig. (De spelade här i Onsdags men jag var inte där och det gör ont i mitt lilla hjärta.)

Pojken med hålet i handen
Tar av sig tröjan
ett födelsemärke
fläckar hans hud
och genom fönstret
är han skapad som en gud
Hon målar läpparna röda
från hålen där de sprack
och framför TV:n
blir hennes hud
Blek & Gul
Framför TV:n
blir vemsomhelst ful

Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Frank
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och Gul Blend i smyg
men jag minns saker han sa som gjorde mig större
äldre inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade, Kiss, Bowie & Sweet, året när Pinups var ny

Blåjeans
Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
annars hade jag aldrig glömt
Kanske har jag ett skal
Ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder
Ett litet barn som når till tak…

Berg&Dalvana
När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?

Slutsats
Ta min hand eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra
Se mig se mig eller låt bara bli
Mindre kan ingen göra, mera kan ingen göra

Det finns inga ord
Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak

(You get my point, ok? ok.)